fredag, september 15, 2006

Lögarängsbadet i vintras: några bilder.















Nytt på frijazz/outsiderfilosofi-fronten: John Corbett har sammanställt faksimiler och transkriptioner av polemiska och knäppgöksetymologiska maskinskrivna pamfletter som Sun Ra delade ut från Chicagos gathörn på 1950-talet (John Coltrane fick en). Det ser onekligen ut att vara en attraktiv liten bok.

Jag intervjuade Corbett en gång när han var i Sverige tillsammans med Ken Vandermark och ett gäng andra Chicago-avantgardiärer. Det var nog en ganska bra intervju, men en detalj störde mig: i lokalen satt två trubadurkillar och spelade, jag minns inte vad, men så fort Vandermark & Corbett var utom hörhåll började de håna och härma och fåna sig: en skribent för Down-Beat och en mottagare av McArthur-stipendiet med behov av att bevisa sin självgoda överlägsenhet gentemot två tonåriga amatörmusiker - föga attraktivt.

Den perfekta motvikten till sådan avant-snobbism är förstås SUN RA själv!
[Sun Ra]had the band listen to Donna Summer. One of the band members said 'Sonny, this is some corny shit.' He said 'this corny shit is somebody's dreams and hopes and aspirations. Don't be so hip.'
(Anekdoten finns någonstans i John F Szweds underbara biografi Space is the Place.)

torsdag, september 14, 2006

Long nostalgic for the comforting verities of a simpler time, today’s liberal intellectuals have at last discovered a sense of purpose: they are at war with ‘Islamo-fascism’. [...] It is particularly ironic that the ‘Clinton generation’ of American liberal intellectuals take special pride in their ‘tough-mindedness’, in their success in casting aside the illusions and myths of the old left, for these same ‘tough’ new liberals reproduce some of that old left’s worst characteristics. They may see themselves as having migrated to the opposite shore; but they display precisely the same mixture of dogmatic faith and cultural provincialism, not to mention the exuberant enthusiasm for violent political transformation at other people’s expense, that marked their fellow-travelling predecessors across the Cold War ideological divide. [...] In today’s America, neo-conservatives generate brutish policies for which liberals provide the ethical fig-leaf. There really is no other difference between them.
Tony Judt i London Review of Books: Bush's Useful Idiots: On the Strange Death of Liberal America.

onsdag, september 13, 2006

The dust will not settle in our time. And when it does some great roaring machine will come and whirl it all sky-high again.
Beckett, All That Fall
The seller at the Lebanon Library, a bookshop in the heart of Al-Hamra Street, Beirut, posed for a moment before answering a question by a customer about a book entitled The Tragedy of Al-Zahraa, a seminal two-part publication by Jawad Al-Amali. "You know, it will be difficult to find since most of the bookshops in Al-Dahiya district have been flattened by the Israeli war," she said. "But give me a couple of days to ask, maybe we can find it for you." Two days later, the answer was a flat no. The reason: Dar Al-Mahjaa Al-Baydaa, the print house that published the book, was razed to the ground by heavy Israeli bombardment of the southern parts of Beirut.
Al-Ahram: A little remarked consequence of Israel's war on Lebanon is the destruction of culture.
Hatfield & The North var ett på många sätt speciellt band (den sympatiskt sofistikerade Canterburyrocken blev inte bättre än deras två 70-talsskivor). Nu är trumslagaren Pip Pyle död. RIP.

Konstmuseet har en liten utställning med lokala fotografer. Jag saknade Gnu.

English Russia: An abandoned city.

tisdag, september 12, 2006


Den 11 september 2001 spelade Peter Brötzmann på Culturen. Jag var inte där, jag var på ett föredrag med Mikael Nyberg på Stadsbiblioteket. Jag tror vi alla undvek att prata om attacken i någon högre utsträckning. Som om vi inte riktigt visste vad som hänt eller hur vi skulle förhålla oss till det. Mina reaktioner, eller icke-reaktioner, tycks mig idag som skyddsmekanismer, försök att på något sätt undvika implikationerna av det som hände, hålla rädslan borta.

Förra veckan återvände Brötzmann till Culturen för en konsert med trumslagaren Peeter Uuskyla. Den här gången gick jag dit. Styrka, ursinne, explosivitet, allt det väntas av honom och allt det där levererade han. Men där fanns också - som när han kom insmygande, nästan försynt, på altsax över Uuskylas stadiga trumspel - en ton av något annat, en utsatthet, en alldeles oväntad bräcklighet, ensamhet.