Trevlig konceptblogg: Expanded cinema. Och fullständigt väsenskilt, men lika trevligt, är att Alex Bengtsson bloggar som aldrig förr.

It is an oddity that many of the most perfect melodies sound like quotations. Not like quotations from other pieces of music, but rather as if they had been taken from a secret musical language from which the ear picks out snatches here and there, which it does not even understand, but which present themselves forcefully and with the most patent authority.

(Adorno)

Manskapets hesa hyllningsrop steg upp från stränderna, fanbärarna på maniplarnas flyglar höjde vid ropen stramt och väldisciplinerat det röda standaret för att därefter sänka det inför härskaren med stången snett mot marken; det som här utspelades var, kort sagt, den effektivt nyktra hälsningsceremoni som det militära reglementet föreskrev, reglementsenligt korrekt i sin militära kärvhet, och trots allt detta var det något egendomligt mjukt över den, en egendomlig kvällsstämning; man skulle nästan ha kunnat beteckna det som ett drömtillstånd, så smärtfyllda och så ytterligt svaga fladdrade ropen ut i rymdens ljus, så snabbt och så utpräglat höstligt vissnade fanornas röda färg, överskuggad av det i frått avsvalnande firmamentet.

(Herman Broch, Vergilii död)

Just utläst: Kazuo Ishiguro, Never Let Me Go; och även om den här parodin från The Guardian någonstans träffar där den ska, rent stilistiskt, tyckte jag mycket om boken - och de sista sidorna var rent smärtsamma att läsa. På riktigt.

[mentalt soundtrack till avslutningskapitlen: Frank Zappa - "Amnerika", påkallat av att jag häromkvällen spelade valda delar av Civilization Phaze III för första gången på mycket länge: Zappa, melankolikern, ensam i sin källarstudio med CNN flimrande i bakgrunden ... vilken betydligt mer attraktiv bild än den utttjatade ikonoklasten]

[[Sommaren 1999 gick jag & JV runt i Stockholm och skrev "TRANCE-FUSION - NEW ZAPPA ALBUM - FALL 99" här och var (vill minnas att vi också vandaliserade en Dalai Lama-affisch); en kampanj som nu, sent om sider, har gett resultat: skivan släpptes av Zappa-familjen i oktober.]]]

Jag misstänker att knepet för att hålla en blogg vid liv för en tidspressad familjeman som jag är att göra den mer som en SKUNK-DAGBOK!

Ok, alla andra verkar ha gjort denna, så varför inte jag? (Jag & Kristiina delar Itunes - därav några, för mig, lite otypiska låtval: jag hoppas verkligen att ingen får för sig att spela The Clash på min begravning.)

1. Put your music player on shuffle.
2. Press forward for each question.
3. Use the song title as the answer to the question even if it doesn’t make sense. NO CHEATING!

1. Will it be ok?
Little Green Apples (BJ Thomas)

2. How are you feeling today?
I Hagalund (Blå tåget)

3. How do your friends see you?
What Have I Done to Deserve This (Pet Shop Boys)

4. Will you get married?
Young Hearts Run Free (Candi Station)

5. What is your best friend’s theme song?
Whisky, Mystics & Men (Doors)

6. What is the story of your life?
Gal Yuh Nuh Beg (Push Push Mix) (Drop the Lime feat Red Dragon)

7. what was high school like?
Mobscene (Marilyn Manson)

8. How can you get ahead in life?
My Best Friend (Jefferson Airplane)

9. What is the best thing about your friends?
Memories of El Monte (The Penguins)

10. What is today going to be like?
Bouncin' Back (Mystikal)

11. What is in store for this weekend?
Solitude (Duke Ellinton/Charlie Mingus/Max Roach)

12. What song describes you?
Princess of the Universe (Queen)

13. To describe your grandparents?
Beer, Vermouth & Gin (Piero Umiliani)

14. How is your life going?
Everyway That I Can (Sertab)

15. What song will they play at your funeral?
London Calling (The Clash)

16. How does the world see you?
Die, Die, My Darling (The Misfits)

17. Will you have a happy life?
Run, Run, Run (Delroy Wilson)

18. What do your friends really think of you?
Ghost Town (The Specials)

19. Do people secretly lust after you?
Curtzy (Robert Wyatt & Evan Parker)

20. How can I make myself happy?
When Did You Leave Heaven? (Johnny "Guitar" Watson)

21. What should you do with your life?
Puss (Bo Kaspers Orkester)

22. Will you ever have children?
Small Axe (Bob Marley)

Jag tyckte länge att det fanns något befriande otidsenligt hos Folket i Bild/Kulturfront: tidningen framstod som ett verk av ett gäng övervintrade, men hedervärt principfasta gamla gubbar; att hålla med om allt var omöjligt (det är också en styrka), men tillräckligt mycket var stimulerande, provokativt eller klargörande för att tidningen skulle vara värd att läsa och stödja. Dessutom skrev Hans Isaksson roliga filmkrönikor.

Men den envisa principfastheten bor också granne med rättshaverismen, och en icke-ideologisk anti-imperialism blir lätt en ståndpunkt som enligt principen att "fiendens fiende är min vän" per automatik hyllar den diktator som för tillfället fallit ur västmakternas favör, t ex Milosevic, vars förtjänster flitigt lovsjöngs på FiB:s mejlinglista, med hjälp av information från konspirationstoken Jared Israel.

En annan tok som FiB:arna alltmer kommit att ta i försvar är Israel Shamir, som kolporterar klassiskt antisemitiska föreställningar i deras mest nakna form. Om denna idioti - till gagn för ingen, allra minst dem som engagerar sig för ett fritt Palestina - skrev Andreas Malm en läsvärd krönika i gårdagens DN.

Det behövs alltid någon som tar det politiskt impopulära i försvar, och detta har länge varit FiB:s självpåtagna uppgift. Men med det sällskap som FiB nu har skaffat sig har man gått från att bara vara uppfriskande inopportun till att försvara rasistiskt knäppgökeri. Det är en sorglig utveckling.

(Mer hos Sakernas tillstånd.)

Beskåda Journeys epokgörande, Verfremdungs-främjande brott med det illusoriska/representativa idealet genom det banbrytande användadet av LUFT-KEYBOARDS!

Politisk poesi på mammas blogg.

För övrigt noteras att det walesiska ordet för "mikrovågsugn" är POTPY PING.

Copyriot om Human League och brottet med den representativa illusionen, med en invändning från mig i kommentarsfältet. (Tycker det är intressant att fundera kring i vilken omfattning det "illusoriska/representativa idealet" var förhärskande i inspelningar av populärmusik från 50- och tidiga 60-talet över huvud taget, eller om detta ideal var något som växte fram senare i takt med mer avancerad teknologi för inspelning och uppspelning?)