Jag läser Torbjörn Säfves memorarer, Minnessamlaren. Nog är han en självförhärligande posör, men vad gör det - han kan skriva. I detta avseende liknar han Jan Myrdal. Som han för övrigt sågar träffsäkert:

Myrdal platsar inte i någon aforismsamling. Han skriver ju en alltför osmidig, kantig och "svettig" svenska. Men om man måste ta ut en enda formulering av honom och upphöja den till bevingade ord, så måste det bli denna: "Endast genom att alltid välja att vara vulgär kan man bevara sig som mänskligt aktiv." En aforistiker skulle säga det i fem ord ("Det vulgära håller oss aktiva"), men Myrdal måste alltid överredovisa. Därför blir han otymplig.

Säfve ser givetvis sig själv som en aforistiker, och inte helt utan fog.