Dålig prosa avslöjad i hyllad svensk reportagebok:

"Äntligen" tänkte Thorin för sig själv, "nu har vi hittat en första tråd och kan börja nysta."
Han vände sig åter mot fönstret och tittade sammanbitet ut i novembermörkret.

Gellert Tamas, Lasermannen - En berättelse om Sverige, s 107. Vad mycket bättre denna bok varit om den inte hade låtsas vara en roman. Då hade man sluppit polisiära dialoger som:

Thorin kunde inte låta bli att skratta. "Så du menar att vi har en yuppie som ser ut som musikern Mats Ronander som går omkirng och skjuter invandrare med lasergevär?"
"Ja, någonting ditåt", sa Bergqvist.

Visst är Lasermannen en fascinerande historia, och säkert en på många sätt viktig bok, men passager som dessa får mig mest att tänka på Sveriges sämste sf-författare Olof Möller.