Nyklassicismen är den mest komplicerade och motsägelsefulla av alla ismer. Den kan först te sig som en kyrkogård av vit marmor. Men den sublimerade kyrkogården har också en nattlig sida av våldsamhet, demoni, sexualitet, sorg, nostalgi.[...] Den kongeniala iscensättningen av nyklassicismens skulptur var natten och det fladdrande fackelskenet. Våldsamheten är nyklassicismens omedvetna.

Gemensamma rum, igen.