Bill Drummond om musikutbrändhet i senaste numret av Sex (#9):

Musiken låser inte längre upp nya bitar eller bilder i mitt huvud. Jag vet redan precis vad som händer i mitt huvudnär jag hör rock eller dansmusik eller vad som helst (...) i mitt huvud formades den här teorin, en väldigt subjektiv teori, om att vi kört fast med musiken. (...) problemet, själva fastkörningen, är att vi konsumerar all musik som inspelad musik. Själva faktumet att musiken finns på cd eller som nerladdad data på en disk. Vi lyssnar på ett väldigt endimensionellt sätt. (...) jag kom på att jag gillar idén att ha musik för specifika tillfällen. Kanske inte som julsånger, men musik för särskilda platser och särskilda tidpunkter.

Nerladdning är fantastiskt, ipods är fantastiska men egentligen påskyndar de här sakerna hela processen. Det är som att när du har all musik som du någonsin ägt i den här lilla spelaren så är det ingenting av det som du vill höra. Och du kanske låter den slumpa fram låtarna, men då trycker du bara nästa, nästa nästa.