Nytt på frijazz/outsiderfilosofi-fronten: John Corbett har sammanställt faksimiler och transkriptioner av polemiska och knäppgöksetymologiska maskinskrivna pamfletter som Sun Ra delade ut från Chicagos gathörn på 1950-talet (John Coltrane fick en). Det ser onekligen ut att vara en attraktiv liten bok.

Jag intervjuade Corbett en gång när han var i Sverige tillsammans med Ken Vandermark och ett gäng andra Chicago-avantgardiärer. Det var nog en ganska bra intervju, men en detalj störde mig: i lokalen satt två trubadurkillar och spelade, jag minns inte vad, men så fort Vandermark & Corbett var utom hörhåll började de håna och härma och fåna sig: en skribent för Down-Beat och en mottagare av McArthur-stipendiet med behov av att bevisa sin självgoda överlägsenhet gentemot två tonåriga amatörmusiker - föga attraktivt.

Den perfekta motvikten till sådan avant-snobbism är förstås SUN RA själv!

[Sun Ra]had the band listen to Donna Summer. One of the band members said 'Sonny, this is some corny shit.' He said 'this corny shit is somebody's dreams and hopes and aspirations. Don't be so hip.'

(Anekdoten finns någonstans i John F Szweds underbara biografi Space is the Place.)