Kassett-estetik. Jag har två kassar med kassettband - mestadels omärkta - som jag tagit med mig hem från mina föräldrars hus och som jag borde gå igenom, spara det som är värt att spara, och slänga resten, men det är ett rätt omfattande jobb. Bland annat hittade jag ett band med ljudcollage jag gjorde när jag var i 12-årsåldern: jag gick runt med en liten röd bandspelare och försökte fånga allt som lät; på ett annat band hade jag, av någon anledning, spelat in musiken till Sierra On-Lines Kung Arthur-äventyrsspel Conquest of Camelot: när jag lyssnar igenom bandet med mina vuxna öron tycker jag det mestadels låter som tradiga pastischer på medeltidsmusik, njutbara enbart av nostalgiska skäl, men då, för 15 år sedan eller så, hörde jag något annat, någon sorts eskapistisk grandiositet. Likt många andra tillbringade jag en del tid när jag växte upp med att spela datorspel (Amiga 500, i mitt fall), och den musik som ackompanjerade många av spelen kan fortfarande dyka upp i mitt huvud.