Jag har gått hårt åt ECM-estetiken, gång efter annan, men i kväll, som bakgrundsmusik till disken, tyckte jag att Bobo Stensons War Orphans lät ... tja, som late-night easy listening, på ett bra sätt. Som en mörk höstkkväll på Village på den gamla goda tiden, när det fortfarande gick att höra bra jazz på en regelbunden basis i Västerås. Jag drabbades helt enkelt av nostalgi: och för en gångs skull låg ECM:s behagfulla, patenterade melankoli helt i fas med mina känslor.