Jag trodde aldrig jag skulle säga detta, men läs Magnus Lintons artikel Chávez och Venezuela i senaste Arena (texten finns tyvärr bara i papperstidningen). Nyanserat reder han ut den chavistiska politikens styrkor och svagheter. Förtjänsterna ska sannerligen inte förringas: välfärdsprogram, utbildning, mobilisering av de fattigaste. Samtidigt är projektet bräckligt: det kan tyckas stå och falla med Chávez person, det är inte underbyggt av verkligt självständiga sociala rörelser och fackföreningar, det bygger på höga oljepriser, det finns tendenser till militarisering och svartlistande av opponenter. Detta beskriver Linton sakligt och intelligent. Och jag som tidigare avfärdat honom som en ytlig låtsasradikal.
fredag, augusti 26, 2005
Previous Posts
- Nyklassicismen är den mest komplicerade och motsäg...
- Jag har nu tillbringat en timme åt att försöka brä...
- Har The Wire någonsin känts mindre relevant? Det ä...
- Tekniska, dokumentära och vetenskapliga verk ställ...
- Helt okunnig om kärnan i detta uppenbarligen bränn...
- Things Magazine hittar som vanligt de bästa länkar...
- Fortsätter lite på det här 68-spåret:Sextiåttaårsv...
- Turkmenistans president Nijazov, som tidigare stän...
- Esther Leslies nya bok, Synthetic Worlds, tycks fa...
- De första skrivmaskinerna var ömtåliga ting som ri...
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home