Mognaden, det säkra handlaget med medlen, den välbalanserade medvetenheten om relationen mellan dem och det konstnärliga syftet, undertrycker också någonting: det som pekar bortom syftena, det som ej vill lyda kulturens spelregler och som är hängivet en utopisk möjlighet som konsten gör avkall på, så snart den blivit klok och går med på att helt försvärja sig åt vad den kan. De mogna verken är då ej enbart de estetiskt överlägsna utan i många fall även de som, genom att helt införliva sig med den estetiska normen, slutit fred med världen och dess värderingar. Ur denna synvinkel kan sedan de stora konceptionerna från Bergs ungdomsår, vars ofullkomligheter är lätta att klandra utifrån mästerskapets ståndpunkt, föredras framför denna ståndpunkt. I dem bevaras det spår av något som ej funnits till ännu, vilket är själva musikens längtan.

Theodor Adorno, "Bergs kompositionstekniska fynd" (1961)