Svenska Dagbladet, 16 november: Byskola kan bli teaterkomplex - något som får alla andra satsningar på kutur i landsorten att blekna. Teatermaskinen etablerade sig 1997 i Riddarhyttan, en ort i norra Västmanland med omkring 600 invånare, till synes en typisk avfolkningsbygd, men med ett osedvanligt starkt kulturliv. Teatergruppen, specialiserad på "revolutionär, idéburen teater", arbetar sedan en tid tillbaka målmedvetet efter en 30-årsplan - och har nu fullt upp, både med @Work, ett samarbetsprojekt med flera andra europeiska teatergrupper kring dagens arbetsliv, och sin satsning på att förvandla oansenliga Skräppbo skola - beläget längs en grusväg i skogarna mellan Skinnskatteberg och Riddarhyttan - till ett internationellt teatercentrum, med scen och repetitionslokaler, liksom övernattningslägenheter, bibliotek, kontor, rum för kurser och workshop och en amfiteater. Ritningar och modell, signerade tyske regissören och arkitekten Axel Tangerding, är klara; finansieringen en bra bit på väg.

[Jag stiftade bekantskap med Teatermaskinen första gången 1999, när jag recenserade deras föreställning Gränsmaterial WW4. Gruppen hämtar lika mycket inspiration från Brecht som Artaud, men jag föredrar helt klart den förre framför den senare, och mitt något snarstuckna omdöme slutade vid "ett psykotiskt spektakel". Sedan dess har jag både lärt känna Teatermaskinen och lärt mig förstå och uppskatta deras metod och estetik; jag har till och med varit med om att arrangera uppsättningar av två av deras föreställningar i Västerås. Som regional kulturkraft är gruppen unik och ovärderlig.]