Code Poetics skriver fint om Mississippi John Hurt (med underbart YouTube-klipp), John Fahey och Derek Bailey, om att behärska tekniken men samtidigt behålla och utveckla sin "inre amatör" - den dialektik som formar en lyckad improvisation (The biggest mistake would be to take this as a mandate for indie-boy half-assery, amateur-ishness acting as a lazy signifier for that sort of disciplined openness to serendipity - indeed!)


Och på tal om Bailey: jag tog mig äntligen tid att spela Topography of the Lungs. 1970 var det den första skiva att ges ut på Incus Records, det bolag som Derek Bailey och Evan Parker bildade för att dokumentera den fria improvisationsmusikens födelse. Den sålde snart slut och kom att bli en svåråtkomlig samlarklenod, mer omtalad än hörd, tills den efter Baileys död återutgavs ifjol av Parker på det egna, nystartade bolaget Psi. Topography of the Lungs är en trio med Bailey, Parker och den holländske slagverkaren Han Bennink, och hade ursprungligen alla tre musikernas namn på omslaget: nyutgåvan är paketerad som en Evan Parker-skiva. Det tycks synnerligen egocentriskt och opassande, inte minst med tanke på att detta en gång var musik med radikalt demokratiska anspråk: stereobilden tycks närmast anpassad för att inget instrument ska överrösta det andra: gitarren ligger i ena kanalen, saxofonen i den andra och trummorna i mitten, alla tydligt åtskilda, utan att någon röst dominerar eller träder fram som solist.



En fascinerande inspelning är det hur som helst: man nästan hör, minut för minut, hur musikerna frigör sig från det amerikanska jazzarvet och arbetar sig fram mot något nytt, främmande och outforskat.