Så, Polarpriset går till Steve Reich och Sonny Rollins. Jag kan egentligen inte kommentera Reich, eftersom jag är allergisk mot allt vad musikalisk minimalism heter (Terry Riley går an, Phillip Glass går definitivt bort, Reich befinner sig väl någonstans där i mitten, i min världsbild). Rollins är förstås en värdig pristagare - men om man nu ska belöna någon av de stora jazzinnovatörerna som fortfarande är vid liv, hade inte Max Roach, Ornette Coleman eller Cecil Taylor varit djärvare val? (Men vad kan vänta sig av en jury som tidigare belönat den långtråkige pianoklinkaren Keith Jarrett?)