Ezra Pounds entusiasm för Walt Disneys naturfilmer är föga uppmärksammad. Men i intervjun med Donald Hall från 1960 (i vilken mån man nu kan kalla denna efterkonstruktion en regelrätt intervju) är han översvallande:

Take the serious side of Disney, the Confucian side of Disney. It's in having taken an ethos, as he does in Perri, that squirrel film, where you have the values of courage and tenderness asserted in a way that everybody can understand. You have got an absolute genius there. You have got a greater correlation of nature than you have had since the time of Alexander the Great. Alexander gave orders to the fisherman that if they found anything about fish that was interesting, a specific thing, they were to tell Aristotle. And with that correlation you got ichtyology to the scientific point where it stayed for two thousand years. And now one has got with the camera an enormous correlation of particulars. That capacity for making contact is a tremendous challenge to literature. It throws up the question of what needs to be done and what is superfluous.

Pound var särskilt tagen av en scen i Perri - som han såg 1958 - där nötskrikor varnar ekorrarna för att hungriga mårdar är i antågande, en detalj som dyker upp när Cantos närmar sig sitt slut och Pound samlar de paradisiska ögonblicken:

How came beauty against this blackness,
Twice beauty under the elms-
To be saved by squirrels and bluejays?
"plus j'aime le chien"
Ariadne.
Disney against the metaphysicals,"
and Laforgue more than they thought in him

- två privata skönhetsupplevelser under almträden på gården utanför mentalsjukhuset St Elizabeths, där Pound satt inspärrad tolv år efter kriget, leder associationsbanan vidare till ekorrarna och blåskrikorna i Perri. Hur som helst finns denna idag närmast bortglömda naturfilm, som fick en gång den 73-årige Pound att tänka på såväl Aristoteles som myten om Ariadne, nu på DVD, läser jag på Pound-mailinglistan.