Igår, strax före midnatt, alldeles innan jag och Kristiina skulle avvika från en fest för att gå hem och sova, kapitulerade jag, åtminstone för stunden, och kunde ta till mig Tough Alliances "First Class Riot". Det är inte mycket musik som fyller mig med lika många motstridiga känslor - vilket i sig gör Tough Alliance till ett intressant band, antar jag: jag rycks å ena sidan med av melodierna, av produktionen, jag stöts å andra sidan bort av sången och av texterna, och kan inte skaka av mig känslan av att stå utanför och titta in på en fest jag inte är bjuden till (men det är min mentala hang-up - som medskapare till musiken är jag ju fullt kapable att bjuda in mig själv).