Ja, jag fattar. De spelar dansbandsmusik. Det är 70-tal. De ser riktigt töntiga ut. Och nu har någon smartass-bloggare hittat deras skivor på Myrorna och beslutat sig att för att blogga just om hur töntiga de ser ut. Det här är en variant på det som diagnosticerades som "loppishumor" i en Rocky-strip för länge sedan (Har du tänkt på att varje gång man är på loppis drar man samma gamla tråkiga skämt? Man pekar på en grön damblus med fransar eller en skinnsoffa med psoriasis och så säger man till sin kompis "Var det inte en sån här du var ute efter?") - och även om jag stundom kan dra på munnen åt det, förtas effekten här av det föraktfulla tonfallet: en av de avbildade artisterna har "Downs syndrom", en annan visar sitt "exceptionellt fula nylle", ett band påstås se ut som "lastbilschaufförer" (för alla vet ju hur fula såna är haha), och så vidare. Det väcker hos mig den konträra impuls som Kogan beskriver i krönikan jag refererade nedan, och jag vill förklara var och en av dessa mobbade LP-skivor ett mästerverk. (En blogg skriven av någon som faktiskt tycker om den här musiken, och kan förmedla det, skulle vara så mycket mer intressant läsning.)