Visst är heliga kor till för att slaktas, men ibland blir slakten väl ritualiserad: The Guardian har bjudit in musiker att detronisera ett antal kanoniserade skivor, och man vet redan på förhand vilka måltavlorna kommer att vara: Sgt. Pepper, givetvis - artiklar om hur "överskattad" den här är väl närmast att betrakta som en musikjournalistisk sub-genre - och Dark Side of the Moon. I det senare fallet slår Tjinder "Cornershop" Singh (av alla människor) någon sorts rekord i sömnig brist på originalitet: This album is a sort of lab experiment, put together by scarf-wearing university types. There's a certain irony in a song like Money that takes pot-shots at greedy corporations, when this album made so much money. [...] I appreciated the early stuff Pink Floyd did with Joe Boyd, but this is a bloated concept album that made punk necessary. Gäsp. Det finns inte en tanke här som avviker en centimeter från den etablerade rockkritiska diskursens förlegade historieskrivning.

(Finge jag slakta en egen helig ko, förresten, skulle det utan tvekan vara den man som Nils Hansson i DN nyligen benämnde en av samtidens stora soloartister (och säger inte det rätt mycket om vilken märklig liten 90-talsbubbla Nils Hansson lever i?) - goth-pajasen Nick Cave!)