Blender Magazine listar "the 40 worst lyricists in rock", och jag kan omedelbart konstatera att det är en ofullständig och otillräcklig lista eftersom den utelämnar Roger Waters. Nu är jag svag för Pink Floyd, men jag skulle aldrig sträcka mig till att försvara Radio KAOS eller Amused to Death, som bland annat innehåller "Watching TV", där Waters beskriver en tilltänkt kinesisk älskarinna i följande "poetiska" termer: "My yellow rose / (...) She had almond eyes / She had yellow thighs". Då föredrar jag helt klart Jon Andersons hippie-nonsens.

[En annan gravt överskattad "rockpoet" är för övrigt Chris Cutler: lyssna bara på denna patetiskt pretentiösa revolutionära uppmaning från den - förvisso fascinerande och musikaliskt intrikata - In Praise of Learning: "Rose Dawn Day Moon. / Take Care! Banners of Crimson / are raised / Time solves words — by deeds / Arise work men and seize / the future. Let Ends Begin."]