tisdag, oktober 09, 2007

Blender Magazine listar "the 40 worst lyricists in rock", och jag kan omedelbart konstatera att det är en ofullständig och otillräcklig lista eftersom den utelämnar Roger Waters. Nu är jag svag för Pink Floyd, men jag skulle aldrig sträcka mig till att försvara Radio KAOS eller Amused to Death, som bland annat innehåller "Watching TV", där Waters beskriver en tilltänkt kinesisk älskarinna i följande "poetiska" termer: "My yellow rose / (...) She had almond eyes / She had yellow thighs". Då föredrar jag helt klart Jon Andersons hippie-nonsens.

[En annan gravt överskattad "rockpoet" är för övrigt Chris Cutler: lyssna bara på denna patetiskt pretentiösa revolutionära uppmaning från den - förvisso fascinerande och musikaliskt intrikata - In Praise of Learning: "Rose Dawn Day Moon. / Take Care! Banners of Crimson / are raised / Time solves words — by deeds / Arise work men and seize / the future. Let Ends Begin."]

3 Comments:

Anonymous Anonym said...

Fast i fallet Sting misstänker jag att det är dels musiken, och det faktum att han vågat göra några politiska ställningstaganden man har problem med. Tröttsamt.

12:33 fm  
Anonymous Stefan Kudryk said...

Listan är grymt ofullständig, eftersom jag inte hittar Def Leppard. Detta glamrockband var (är???) experter på helt intetsägande texter. Eller vad sägs om detta från en av bandets stora hits "Pour some sugar on me":

Listen
Red light, yellow light, green-a-light go
Crazy little woman in a one man show
Mirror queen, mannequin, rhythm of love
Sweet dream, saccharine, loosen up
I loosen up

Vad i h-e betyder detta???

/stefan

1:29 em  
Anonymous JG. said...

Cutler's politiska övertygelse må vara naiv och patetisk. Men musikaliskt finns det ingen i Sverige som når hans nivå.

2:32 em  

Skicka en kommentar

<< Home