Att "rädda" borgerskapets stora gestalter innebär inte minst att ha förstått denna ogiltiga del av deras gärning och att i stället rycka loss och citera det oansenliga som ligger begravet inunder, därför att det inte var till någon nytta för de härskande.

Benjamin, Passagearbetet, s 298

Kitschen [...] är ingenting annat än konst med hundraprocentig, absolut och momentan brukskaraktär. Därmed är emellertid kitsch och konst i uttryckets högstämda former oförenliga. För framväxande, levande former däremot gäller att de i sig har något värmande, användbart, slutligen lyckliggörande, som gör att de "dialektiskt" upptar kitschen i sig, därmed närmar sig massan och ändå övervinner kitschen. Kanske är det idag endast filmen som är vuxen denna uppgift; den ligger närmast till hands för filmen. Och den som har insett det kommer att vara benägen att begränsa den abstrakta filmens högmod - hur viktiga dess experiment än månde vara.

(s 326)