Bra i Sydsvenskan om "Osynliga partiet" som - framför allt - ett exempel på lyckad politisk marknadsföring.

Att relativisera våldshandlingar har alltid varit en anarkistisk paradgren, men det intressantaste med Osynliga partiet är hur de tagit alla på sängen genom att med vad som borde vara hopplöst förlegad motkultursteori låta "systemet" avslöja sig självt.