RIP, Göran Printz-Påhlson. (Detta gör mig riktigt ledsen. Han var en av de bästa, och märkligt förbigången.)

Som du vet osäkrar jag alltid min revolver när jag hör ordet "utveckling". Och jag är övertygad om att motsättningen mellan det enkla och det svåra i poesin, för att nu tala med Harry Martinson, är en skenmotsättning av samma typ, och kanske i sak inte obesläktad med, den falska motsättningen "traditionalism" - "experimentalism", som vi tidigare observerade. Alla goda dikter är direkta och enkla, alla goda dikter är också komplicerade och svåra. I förbigående kan jag också få lov att tillbakavisa att jag skulle vara en särskilt lärd eller intellektuell poet. Det är en mycket uppfriskande övning att sätta sig ner och räkna de "lärda" referenserna hos våra, förmodligen traditionalistiska, s.k. folkkära diktare, som Fröding eller Karlfeldt. Och jag vet vad jag talar om, efter att ha undervisat utlänningar i trettio år i dessa texter vars lättillgänglighet vi med vanans makt tagit för given.

När jag var prins utav Arkadien, s 298