Mike Davis artikel Fear and Money in Dubai (i New Left Review) är en fascinerande artikel om en världens mest expansiva regioner, ett emirat där det ena överdådiga arkitektoniska mastodont-missfostret efter det andra just nu håller på att byggas, an emerging dreamworld of conspicuous consumption and what the locals boast as ‘supreme lifestyles’, the new global icon of imagineered urbanism, hyperkapitalism möjliggjord av oljepengar och stenhård shejk-despoti, och inte minst av en oöverskådlig armé gästarbetskraft, 99 per cent of the private-sector workforce are immediately deportable non-citizens.
Här, till exempel, är Palm-öarna, världens tre största konstgjorda öar, varav den största täcker en yta större än Paris, The first two islands will comprise approximately 100 million cubic meters of rock and sand. Palm Deira will be composed of approximately 1 billion cubic meters of rock and sand. All materials will be quarried in the UAE. Between the three islands there will be over 100 luxury hotels, exclusive residential beachside villas and apartments, marinas, water theme parks, restaurants, shopping malls, sports facilities and health spas.
Eller vad sägs om Burj al Arab, världens största hotell, tillika det enda sjustärniga, eller Burj Dubai, skyrskrapan som när den står färdig 2008 väntas räknas som världens högsta byggnad - om nu inte rivalen Al Burj blir ännu högre?
Falcon City ("beyond history", "the most anstonishing place on earth"!) planeras att rymma reproduktioner av pyramiderna, kinesiska muren, Venedigs stadskärna, Taj Mahal, lutande tornet i Pisa och Central Park: en monumental låtsasvärld av kitschiga kopior, groteskt fascinerande.
Flygbilder av detta megalopolis i vardande. Visst är det lätt att hålla med: Dubai is fucking nuts! Givetvis sker lyxbyggena till enorma mänskliga kostnader; Dubai, indeed, has achieved what American reactionaries only dream of—an oasis of free enterprise without income taxes, trade unions or opposition parties (there are no elections) ... In 2004 alone, Human Rights Watch estimated that as many as 880 construction workers were killed on the job, with most of the fatal accidents unreported by employers or covered up by the government, och senaste numret av Arbetaren innehöll en förträfflig reportagebilaga, "Dubai bakom lyxen", av David Jonstad och Ylva Sundgren, som besökt de trånga, primiva kåkstäder där en stor del av landets tre miljoner gästarbetare bor; de har pratat med migrantarbetare och med aktivister som försöker så de första fröna till en fackföreningsrörelse (i ett land där facklig organisering innebär fängelse eller deportering). Enastående läsning. (Mer hos Human Rights Watch: Building Towers, Cheating Workers - Exploitation of Migrant Construction Workers in the United Arab Emirates.)
Här, till exempel, är Palm-öarna, världens tre största konstgjorda öar, varav den största täcker en yta större än Paris, The first two islands will comprise approximately 100 million cubic meters of rock and sand. Palm Deira will be composed of approximately 1 billion cubic meters of rock and sand. All materials will be quarried in the UAE. Between the three islands there will be over 100 luxury hotels, exclusive residential beachside villas and apartments, marinas, water theme parks, restaurants, shopping malls, sports facilities and health spas.
Eller vad sägs om Burj al Arab, världens största hotell, tillika det enda sjustärniga, eller Burj Dubai, skyrskrapan som när den står färdig 2008 väntas räknas som världens högsta byggnad - om nu inte rivalen Al Burj blir ännu högre?
Falcon City ("beyond history", "the most anstonishing place on earth"!) planeras att rymma reproduktioner av pyramiderna, kinesiska muren, Venedigs stadskärna, Taj Mahal, lutande tornet i Pisa och Central Park: en monumental låtsasvärld av kitschiga kopior, groteskt fascinerande.
Flygbilder av detta megalopolis i vardande. Visst är det lätt att hålla med: Dubai is fucking nuts! Givetvis sker lyxbyggena till enorma mänskliga kostnader; Dubai, indeed, has achieved what American reactionaries only dream of—an oasis of free enterprise without income taxes, trade unions or opposition parties (there are no elections) ... In 2004 alone, Human Rights Watch estimated that as many as 880 construction workers were killed on the job, with most of the fatal accidents unreported by employers or covered up by the government, och senaste numret av Arbetaren innehöll en förträfflig reportagebilaga, "Dubai bakom lyxen", av David Jonstad och Ylva Sundgren, som besökt de trånga, primiva kåkstäder där en stor del av landets tre miljoner gästarbetare bor; de har pratat med migrantarbetare och med aktivister som försöker så de första fröna till en fackföreningsrörelse (i ett land där facklig organisering innebär fängelse eller deportering). Enastående läsning. (Mer hos Human Rights Watch: Building Towers, Cheating Workers - Exploitation of Migrant Construction Workers in the United Arab Emirates.)
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home