Man är inte direkt bortskämd med direkta försvarstal för Ezra Pound som politisk tänkare - om jag nu ska fortsätta det här spåret, med risk för att förvandla Ben Reagan Central till en fullkomligt insnöad Pound-blogg - men i förra numret av Tidskriften Kulturen recenserar "Nikanor Teratologen" en antologi av Göran Palm (Tack, modernismen, för den tid som varit) och lyckas få med några rätt häpnadsväckande påståenden: att Pound sattes på dårhus för att han dristat sig till att med ord försvara det gamla Europa mot de krigshetsande anglo-amerikanska och med bolsjevikerna lierade ockrarna (jo, han skriver så) och att Pound var en grundläggande opolitisk, en mild och hederlig men förstås något excentrisk man. Författaren till Jefferson and/or Mussolini och ABC of Economics, för att inte tala om hela John Adams-blocket i Cantos, skulle alltså vara "grundläggande opolitisk"? Det krävs en omfattande begreppsförvirring för att komma fram till en sådan slutsats.

Att "Teratologen" har någon sorts sympati med Pounds antisemitism är förstås lätt att misstänka - en misstanke som stärks av hans krönika på sista sidan i samma nummer av tidskriften (ej på nätet): här tipsas om Kevin MacDonalds Kritikkulturen: En evolutionär analys av judiskt engagemang i 1900-talets intellektuella och politiska rörelser (utgiven på nazistiska Nordiska förlaget), som sägs behandla den stora judiska dominansen inom intellektuellt-ideologiska rörelser som den boasianska antropologin, psykoanalysen, Frankfurtskolan och den tidiga marxism-leninismen. Han ställer intresseväckande frågor och framkastar hypoteser om den radikala judiska kritiken mot den icke-judiska kulturen ...

Sådant öppet flirtande med antisemitism har nog inte setts i en (mer eller mindre) etablerad tidskrift sedan Samtidsmagasinets Salts dagar. Det är rätt anmärkningsvärt att detta passerar obemärkt förbi.