Ny månad, nya tag: dagliga blogginlägg utlovas härmed.

Läser detta med blandade känslor: K-punk presenterar några av de artister som kommit att associeras med det senaste årets buzzword par excellence: "hauntology". Slölyssnar på Focus Group. Estetiskt tilltalande, det ska medges. Och visst håller jag med om att far from being stuffy and dreary, it was public service which could provide breeding conditions for the Weird - och även om jag är helt för någon sorts Walter Benjaminsk idé om den "revolutionära nostalgin" - känns inte allt detta lite för bekvämt? Det trycker på alltför många av de rätta knapparna, även hos mig, och just det gör mig misstänksam, obekväm, ifrågasättande - så mycket av detta liknar till slut mest högdragen elitism, draperad i socialistisk retorik, ett melankoliskt tillbakablickande mot försvunna utopiska efterkrigsdrömmar - drömmar som esteticeras och därmed av-problematiseras.