Göran Printz-Påhlsons kommentar om Lars Gustafsson var möjligen något mer nyanserad än vad jag mindes:

Vad [Anders] Olsson inte tar hänsyn till är att det inte alltid är de "stora" poeterna som är de mest inflytelserika eller imiterade eller - vilket är en separat fråga men lika viktig - vars inflytande är nyttigt eller assimilerbart. Ingen kan väl beskriva Lars Gustafssons stelbenta germanismer och okänsliga rytmik som "stor" eller ens "god" poesi i vedertagen mening; ändå har hans poetiska stil och motivval varit mycket inflytelserika och inte enbart av ondo.

När jag var prins utav Arkadien, s 129.