En av de skivor jag spelat mest de senaste veckorna, fram och tillbaka till jobbet, är Matmos The Rose Has Teeth in the Mouth of a Beast. Jag hade inte förväntat mig att tycka så mycket om den: tidigare har jag mest förknippat Matmos med deras samarbeten med den rysligt överskattade "Björk" och var skeptisk, men samarbetet med People Like Us öppnade mina öron. Och The Rose Has Teeth är rik, mäktig audio-poesi: Matmos själva ger ingående beskrivningar spår-för-spår här, och visst kan det verka konceptuellt i överkant, men dels är det inget fel i att uppskatta ett fyndigt koncept, dels behöver man inte känna till att låtarna samplar en förtorkade livmoder från en ko eller smyginspelat sex från en gayklubb för att uppskatta slutresultatet. Hyllningen till Ludvig II är sanslös: pompa och ståt, med Maja Ratkjes vansinnessopran som grädde på det kungliga moset.