"Rituella fadermord" är känd för sina draperier.
Långa sjok som hänger uppifrån och ner
med trastar och melonder. Ibland om morgnarna
när shopen öppnas uppstår likhet med en show.
Samma "klyrrp" i paljetterade gardiner. Ändå
är det uppenbart att showen körs med konstruktioner
maskiner drivna av "hur många watt" och shopen
drivs av gaser och fördunstar sig varje kväll
så att den blir en meningslöshet för alla tjuvar
som tar sig in mellan draperierna om natten.
"Rituella fadermord" gör varje morgon ny
och ställer ut den som en blomma i sin röda
trottoarbox: Kom och köp ett höggradigt begåvat
ingenting. Trastar och meloner skunderar i gardinen
som hesa och defekta ekon från en buteljerad värld
korkad hartsad sommarsött etiketterad dammig
snyggt plomberad och för evigheter ställd på hyllan.
Melonerna och trastarna sufflerar kunderna
så att de får nånting att säga när de kommer:
två kilo quelqe chose comme a i millimeter
för den krukväxt som min gamla moder går omkring
och pratar med och för min gode faders fransiga
små tofflor och för min pekignesers lilla luskam.
Detta vanvett märker ingen förutom "rituella fadermord":
i princip är kunden lika dum som inbrottstjuven
fast tjuvarna åtminstone bär någon form av kärlek
till det de inte lyckas få (och en spänning
fuktar deras händer när de håller upp dem
över världen, ungefär som kyrkoherdarna
när det är varmt). Ingen vet hur gammal världen är
men den har stått på hyllan länge. Varje tillgrepp
röjs i flaskhalsdammet. Detta insåg "rituella fadermord"
och slog till: han köper upp de gamla morgnarna
och makulerar dem och säljer sedan nya
som har nyhetens begåvning täthet och behåring.

Erik Beckman, ur Varifrån dom observeras (1966). På Norstedts kommer i dagarna Samlade dikter.