Västerås stad har, med stöd från Kulturrådet, lanserat den trevliga sajten Konst i Västerås, där den som vill kan klicka sig igenom stadens alla offentliga konstverk, från det första någonsin, Carl Gustaf Qvarnströms Gustav Vasa-byst från 1864 i Vasaparken ("ett redbart arbete", "som ger det allvar och lugn, som ämnet och ändamålet krävde", skrev gamle landsantikvarien Sven Drakenberg) -


- till nyare tillskott, som Carsten Höllers installation "Windshield" från 2004, uppfört i akrylglas och rostfritt stål på den forna tullplatsen vid de nya lägenheterna i Östra Hamnen:


"I sin obestämbarhet hävdar det sig som något radikalt 'annorlunda', något som understyrker platsens öppenhet, inbjuder till aktivitet och skapar betingelser för platsens användande", skrev medfinansiären Statens konstråd pretentiöst om Höllers verk, som ursprungligen var tänkt att kunna flyttas längs skenor i marken för att erbjuda verkligt skydd mot vinden. (Så fungerar det i praktiken inte: konstverket är för tungt för att flytta, så av den utlovade funktionaliteten blev intet. Vackert på håll är det dock, även om glaset snart blev repigt och fult - möjligen en konsekvens av att en av de aktiviteter som platsen inbjuder till - för att tala med Statens konstråd - är skateboardåkning.)

Annars härrör sig mycket av den offentliga konsten i Västerås från 1950- och 60-talen, då stora delar av den moderna stadsbebyggelsen kom till och 4 procent av byggkostnaderna regelmässigt avsattes till offentliga utsmyckningar. De flesta av verken finns kvar, anakronistiska i sin brutalitet och så inpräntade i den vanlige västeråsarens stadsbild att de sällan uppmärksammas -


- ("Fem former" av KG Bejemark, Stora torget) - medan andra lyfts fram från en mer undanskymd placering till att få ett nytt liv -


- Lage Lindells emalj "Former och föremål från stranden", 1958, numera på Stadshusets fasad mot Vasaparken. Andra konstverk från miljonprogrammets tid har åldrats sämre, som den vanskötta och missaktade konstväggen i Råby centrum -


- som vid uppförandet 1968 var ett ambitiöst samprojekt av sex unga konstnärer från Konstakademien i Stockholm, men som idag ofta framhålls som ett exempel på hur en modernistisk offentlig estetik gick över huvudet på dem som tvingades leva med den. Det är ett orättvist omdömde: i och med ombyggnaden av Råby centrum har konstväggen lyfts fram och kommit till sin rätt på ett annat sätt än tidigare. Men verken är i desperat behov av renovering. Bland konstnärerna finns den numera väletablerade Lennart Aschenbrenner, vars del av konstväggen, målningen "Stadens teater", hör till de mer medfarna:


De mest folkkära konstverken är, föga förvånande, de som bryter med modernismens formspråk, som B-G Broströms kärleksfullt realistiska hyllning till de cyklande Asea-arbetaren, "Aseaströmmen". Andra ger prov på en närmast för-modernistisk estetik, som Oscar Anderssons "Sommarsöndag" från 1951, där ett idealiserat ungt par blickar med stålgrå ögon mot den ljusnande framtiden -


Redan vid uppförandet förhånades de "trosvissa kolchos-ungdomarna" i lokalpressen, men det är svårt att inte charmas åtminstone lite grann av den otidsenliga heroismen:


(Kanske något för Bryan Ferry?)