Från Land+living:

Ever commited to the unconventional, MVRDV has designed a housing complex for Liuzhou, China that once again defies convention. The location of the project is a valley where the eroding mountain face will be enveloped by a series of staggered boxed structures that will leave pockets of vegetation in an amalgam of built and natural form.

Dålig prosa avslöjad i hyllad svensk reportagebok:

"Äntligen" tänkte Thorin för sig själv, "nu har vi hittat en första tråd och kan börja nysta."
Han vände sig åter mot fönstret och tittade sammanbitet ut i novembermörkret.

Gellert Tamas, Lasermannen - En berättelse om Sverige, s 107. Vad mycket bättre denna bok varit om den inte hade låtsas vara en roman. Då hade man sluppit polisiära dialoger som:

Thorin kunde inte låta bli att skratta. "Så du menar att vi har en yuppie som ser ut som musikern Mats Ronander som går omkirng och skjuter invandrare med lasergevär?"
"Ja, någonting ditåt", sa Bergqvist.

Visst är Lasermannen en fascinerande historia, och säkert en på många sätt viktig bok, men passager som dessa får mig mest att tänka på Sveriges sämste sf-författare Olof Möller.

Det är julafton, och jag jobbar. Hur som helst: god jul!

Här en glad dragspelsdänga, helgen till ära. ("Ryssland Island varför är väl inge å va rädd för", den sällsynta B-sidan till Zamla Mammaz Mannas singel "Lejonet av Ljuga" från 1979.)

Att den, minst sagt, originelle förläggaren Kalle Hägglund - mest känd för sin kamp för att få ge ut Min kamp - avlidit hade alldeles gått mig förbi. Minnesord av Anders Björnsson: Balzac och Dickens hade skrivit en roman om denne man..

Leksaksnostalgi: ett manligt fenomen?

Barbie, beware. The iconic plastic doll is often mutilated at the hands of young girls, according to research published Monday by British academics. "The girls we spoke to see Barbie torture as a legitimate play activity, and see the torture as a 'cool' activity," said Agnes Nairn, one of the University of Bath researchers. "The types of mutilation are varied and creative, and range from removing the hair to decapitation, burning, breaking and even microwaving." [..] While boys often expressed nostalgia and affection toward Action Man _ the British equivalent of GI Joe _ renouncing Barbie appeared to be a rite of passage for many girls, Nairn said.

Från Breitbart, via Freaky Trigger.

Breton kunde också lägga en oerhörd vikt vid detaljer, som någon annan inte skulle ha märkt. Jag träffade honom efter hans besök hos Trotskij i Mexiko, och jag frågade vad han hade fått för intryck. Han svarade:
- Trotskij har en hund som han tycker mycket om. En dag satt hunden bredvid honom och betraktade honom. Då sade Trotskij till mig: "Den här hunden har en mänsklig blick, eller hur?" Fattar ni? Hur kan en man som Trotskij säga något så dumt? En hund har inte en mänsklig blick! En hund har en hundblick!
Han var fullkomligt rasande när han berättade detta.

Luis Buñuel, Min sista suck, s 120-121

Från JV: The Mermaids, Mermen, and Sea Monsters of Juan Cabana.

Cover Art Tagging Project: rätt kul att leka med.

[!! Google-update: "Le Corbusiers mamma". !!]

Miraklens tid är inte förbi: den lysande skribenten Marcello Carlin har återupptagit sin blogg The Church of Me.

Ett par lättviktiga irritationsmoment:
När Fredrik Strage i Journalisten anger "rockism" som ÅRETS ORD, och sedan definierar det som "ett annat ord för rockklichéer".
DN:s lista över årets bästa skivor. Ett strålande exempel just på rockism i ordets rätta bemärkelse (och alldeles utan "rockklichéer").

Ett något tyngre irritationsmoment:
Tystnaden kring detta.

Några nya Ben Reagan Central-googlingar:

demolition of buffalo grain elevators
midvinternattens köld är hård stjärnorna [bland de vanligare]
anekdot nobel
coco jambo mp3 [jag önskar jag kunde erbjuda något sådant]
andres lokko salome [haha!]
dyster klassisk musik [hmm]
gwen stefani houellebecq girl text [HAHA!]
johan lif pink floyd [en sökning från florida. wtf??!]

Ian Penman gör efterlängtad bloggcomeback.

josh blog var den första blogg jag läste (ända sedan starten 1999), och än idag känns den ... speciell, på något sätt. Det glädjer mig att han fortfarande skriver, om än inte lika frekvent som tidigare.

Bergen and a Kansas State journalism colleague, Tom Grimes, along with a researcher named Deborah Potter, designed a study in which students were asked to watch a set of stories from "CNN Headline News." Half the time the crawl was at the bottom; the other half it was edited out. What the professors found was that students watching the show with the crawl remembered about 10 percent fewer facts than those who watched without it. To Bergen, it was more than a personal vindication. It challenged the notion, trumpeted by media executives like the former Time Warner C.O.O. Robert Pittman, that today's young people somehow absorb information differently than previous generations did. Learning by constantly nibbling at bits and bites from multiple sources at once - what people in the business and computer worlds call "multitasking" - just doesn't work well. It makes you only more distracted, less effective.

New York Times: "The Crawl" Makes You Stupid.

I Ipoden alldeles nyss: Henry Cows "Nirvana for Mice". Det fanns en tid då Henry Cow syntes mig vara DET PERFEKTA BANDET. Elva år gammal, eller så, hörde jag på P2 en radioninspelning från Mimi-festivalen, Chris Cutler medverkade, presentatören beskrev Henry Cow och jag antecknade namnet på min hand med en kulspetspenna. Beskrivningen i Bonniers rocklexikon lät inte sämre. Här var ett band som verkade omfatta Zappas experimentalism, samtidigt som de var skonsamt befriade från Zappas vulgära skämtlynne: mer europeiska, mer finstilta, och dessutom - yay! - motiverade, i någon vag bemärkelse, av MARXISTISKA PRINCIPER. Senare, på gymnasiet, skaffade jag skivorna: Leg-End, Unrest, In Praise of Learning, Concerts och Western Culture, de flesta inhandlade från den kortlivade lokala skivbutiken Sound Chaser, som drevs av en långhårig symfonirockfantast och som en olycksalig period delade källarlokal med den väsenskilda dödsmetallbutiken Zenor Records. Nåväl. Musiken var stundtals frapperande eklektisk: knepiga kompoisitioner och fria improvisationer, billig elorgel och fagott, samt - den verkliga attraktionen - Dagmar Krauses himlastormande teutoniska agitprop-sång, som en korsning mellan Gisela May och Nina Hagen. Idag betraktar jag dessa skivor med viss skepsis: i sina bästa stunder (ovannämnda "Nirvana for Mice", till exempel) finns här en sorts hemsnickrat avantgardistisk upptäckarglädje, och Tim Hodkingsons mini-epos "Living in the Heart of the Beast" är visserligen lätt att avfärda som en frustrerad studentradikals förvirrade funderingar, men finalen är fortfarande mästerlig i sitt revolutionsromantiska mässande. Överlag vilar dock en irriterande självgodheten över Henry Cow, och hela den genre av avantrock gruppen är upphov till, en estetisk (och politisk) instängdhet, som bland annat fick det absurda resultatet att musikalisk komplexitet tillmättes enorm ideologisk betydelse (Chris Cutler hörde Scritti Polittis första demoinspelningar och rådde dem att "leave these things to real musicians).

Mitt nya läsprojekt är att ta itu med sådant som jag slarvade med när jag läste litteraturvetenskap för åtta år sedan (jag var ingen särskilt plikttrogen student). Först ut är emo-klassikern Den unge Werthers lidanden, i en charmigt kitschig utgåva, rosa med små gulddetaljer, från det för mig annars obekanta förlaget "Bra klassiker". En odräglig och ointressant historia, tyckte jag då; idag är jag i stället riktigt road.

Beräknad ankomstdag: 10 maj 2006.

Veckans musik har gått i trevlighetens tecken. I min Ipod idag: Hatfield & the North: så mycket Cantebury det kan bli, lagom bohemisk och sympatiskt småskalig tedrickarfusion med melodisinne (ingen, utom möjligen Matching Mole, har lyckats göra det bättre: National Health var lite för torra, Henry Cow lite för ansträngda, Caravan på tok för sömniga och Soft Machine blev ju på 70-talet rent slätstrukna). / Jag hade inte alls väntat mig att gilla Carl Nielsens första symfoni, som jag hörde igår, framförd av Gävle symfoniorkester - men den var riktigt julmysig med sina färgrika harmonier, sin oväntade rytmik och sina tappra, men misslyckade försök att vara dramatisk och romantisk (hur mycket han än tar i förblir Nielsen just trevlig - och inte mig emot). / En annan upptäckt: Honegger. / Annars är favoritlåten fortfarande Sparks "Never Turn Your Back on Mother Earth".

Bilder från antikvariska anatomiböcker i massor: makabert och gotiskt så det förslår, på sina ställen. (Via utmärkta All about nothing.)

"Worst EU Lobbying" Award 2005. (Just nu leder "Campaign for Creativity", set up to lobby Members of the European Parliament (MEPs) to vote for US-style software patents , which will grant large corporations stronger intellectual proprerty rights over software.)

Good design is a starting point, but it can't be the end. The idea that architecture alone can cause--and solve--social problems is a mistake. Even Le Corbusier knew that.

En artikel i The New Statesman (kräver registrering, men det är gratis) går till angrepp mot föreställningen - senast framför i Sverige av Johan Rådberg i Drömmen om Atlantångaren - att det skulle vara den modernistiska arktitekturen, och specifikt Le Corbusiers idéer, som skapat den sociala situationen i storstädernas förorter. (Via Things.)