The War Against Cliche: mycket träffande.

Simon Reynolds har börjat nätpublicera omfattande fotnoter och kommentarer till sin postpunkhistorik Rip It Up and Start Again. Mina tidigare invändningar mot boken till trots tycker jag att detta verkar vara ett exemplariskt sätt att låta samtalet kring en bok fortgå efter publiceringen.

Musik ikväll:

Quintet - March 28th 1999. Norge-improv med Paal Nilssen-Love på trummor och fyra andra, för mig okända musiker. Altsaxofonisten Carl Magnus Neumann är visst en veteran, och låter därefter: stark och säker. Jag har en särskild förkärlek för fri improvisation som på något sätt behåller sin kopplingen till jazzen, både i rytmen och fraseringen. Annars är det framför allt närvaron av två kontrabasar som frapperar här - det blir ett riktigt trevligt muller emellanåt - och gitarren, spelad av en Ketil Gutvik, ger det hela en särskild klangfärg.

Lol Coxhill - Toverbal Sweet. Den antiauktoritäre sopransaxvirtuosen, här tillssammans med två holländare (Jasper Van't Hof på elpiano och Pierre Courbois på trummor) i en inspelning från 1971, visar hur slipstenen ska dras: improvisation som levande samtal, förutsättningslöst samspel (i motsättning till stelnade fraser eller "konstnärliga" poser).

Roligt jobbrelaterad hatbrev idag:

VISST ÄR DU ETT REJÄLT MÄNSKLIGT AVSKUM!

(Riktigt vad mitt brott bestått i förstår jag inte, men det spelar mindre roll.)

Dan Josefssons dokumentär om vänsterpartiet igår var sevärd: en klart mer nyanserad bild än den gängse beskrivningen av ett parti splittrat mellan kommunister ("traditionalister") och antikommunister ("förnyare"). I Josefssons reviderade bild framställdes det istället som en konflikt mellan keynesianer och antikeynesianer, vilket också må vara en förenkling, men det är åtminstone en mer fruktbar utgångspunkt för fortsatt diskussion.

Hans Richter, Walter Ruttman, Man Ray, Stan Brakhage ... YouTube tillgängliggör en hel rad svåråtkomliga abstrakta avantgardefilmer. En kulturgärning, även om det inte är alltid som det faktiska underhållningsvärdet matchar den konsthistoriska betydelsen. (Mer tips på Metafilter, genom Mymarkup.)

Nya Ben Reagan Central-googlingar:

speakerröst Västerås
blir man smart av att spela piano efter noter? [jag vet inte, jag är en dålig notläsare, men fråga Fredrik Ullén]
baryonsax allians
noter till popcorn
söta djur kortfilmer
katatoni T-shirt

Yes but what about oysters. Unsightly like a clot of phlegm. Filthy shells. Devil to open them too. Who found them out? Garbage, sewage they feed on.

Vintage Photographs: ett trevligt sätt att använda Livejournal.

Hur kul var egentligen Ruhrområdet på 80-talet? Fotografier av Reinhard Krause.

Livet som småbarnsförälder begränsar givetvis ens läsvanor. Rimligen borde jag ha valt något lättsmält att ha på nattduksbordet. Istället har jag Ulysses (200 sidor, hittills). Genom att söka på en av de många anslående, kraftfullt formulerade meningarna - "The felly harshed against the curbstone: stopped" - kommer jag till Ulysses punctuation, som bland annat berättar att semikolon är "un-Joycean" (läs och lär, Magnus Linton) och att han i sina manuskript ändrade många komman och semikolon till kolon, "often to very poetic effect" (se exemplet ovan).

Det är 20 år sedan Reagan bombade Tripoli och nu ska Lionel Richie spela för Qadhdhafi. Åtminstone enligt de libyska myndigheterna.

Upplsagsrikt på City of Sound om Lost och det nya i dess förmåga att inte bara generera utan också aktivt uppmuntra ett komplext nät av spekulationer och metadiskussioner på diverse bloggar och communities, och även ta intryck av dessa fan-spekulationer och införliva dem i själva programmet. (Inlägget påminner mig också om att jag verkligen borde skaffa Steve Johnsons Everything Bad is Good for You.)

A handful of dust: JG Ballard om modernistisk arkitektur i The Guardian, apropå utställningen Modernism: Designing a New World på Victoria & Albert Museum i London (på Flash-versionen av hemsidan kan du "create your own modernist poster").

De papperslösa är Amerikas nya ödesfråga: bra och synnerligen angeläget av Magnus Linton i DN idag (men någon borde ha sagt åt honom att vara mer sparsam med sina semikolon, och nog blir det lite förutsägbart när han, för femtielfte gången, kommer dragande med sitt Negri-soundbite om migrationens progressiva potential).

Lostpedia! Det här gör mig barnsligt förtjust. Jag satt uppe med Elliott klockan fyra i morse (han är en nattuggla) och läste teorier om "Dharma Initiative" och "Hanso Foundation" ...

Jag var på väg att skriva något för tidningen om Peter Fröberg Idlings Pol Pots leende, men så föddes Elliott och allt ställdes på ända. Nu försöker jag samla tankarna igen. Jan Myrdal kan sannerligen inte beskyllas för opportunism, men när han vidhåller sin positiva syn på de röda khmererna, senast i Aftonbladet häromveckan, passerar han gränsen för det groteska. Däremot träffar han pricksäkert rätt i sin kritik av Fröberg Idlings bok när han kallar den "litterär" på ett allt annat än smickrande sätt. Trots dess många förtjänster, inte minst dess sympatiskt frågande hållning, präglas den väl mycket av pretentiös, poserande essäprosa av typen:

Men det börjar naturligtvis inte i det där biblioteket med den indignerade göteborgaren. Det börjar inte med en tummad bok med namn i alfabetisk ordning. Det börjar någon annanstans. Om man ens kan säga att det börjar. Det ena leder till det andra. Återvänder, eller skenbart återvänder. Cirkulerar. Vi kan väl säga att det börjar med att historien tar slut? Vi kan väl säga att det börjar med att historien börjar? Eller med att den börjar om, kanske? Eller med att den helt enkelt fortsätter?

Spiegel Online om de ökade sociala spänningarna i Iran:
Wave of Strikes Shakes Tehran:

Angered by unpaid salaries and generally low wages, workers in the northern Iranian provincial capital Rasht blocked streets and protested in front of government offices a fortnight ago brandishing banners that read: "We are hungry!" It wasn't the first time that thousands of employees at the country's largest state-owned textile factory had laid down their tools. But this time they were joined by dam workers in the western province of Elam and employees of a pharmaceutical factory in Tehran. Recently, workers have also gone on strike against harsh work conditions and impending layoffs in mines and petrochemical plants across the country, with hundreds of coal miners from the northern province of Gilan protesting the fact that they have not been paid for 13 months.

Vi har fått barn, en liten Elliott, en och en halv månad tidigt, men utan komplikationer. Återkommer med bloggandet i lagom takt senare!